Ida Rebecca Caroline

Sista kvällen/dagen i Skellefteå på några veckor. Och det känns väldigt blandat. Jag är så tacksam och glad för att jag äntligen har hittat ny energi och motivation för att ta tag i det jag vill, samtdigt som det känns väldigt jobbigt att lämna alla nära och kära. Men det är bara några veckor kvar nu, så nu hoppas jag bara på att det kommer bära hela vägen och att man kommer åka tillbaka till Skell med en skön känsla i kroppen om ca 5 veckor.

En sväng förbi Bastuträsk innan jag satte mig på det försenade tåget mot Göteborg. Klassiker.

.

Ja, det var väl typ det.

Som om det inte räckte med att vi inte tog SM-guld? Nä, för nu ska tydligen Skellefteå straffas med parasiter också. Värt. Så nu är det bara att kokelikoka allt vatten man använder. Eller dricka Loka. För det verkar då hela stan göra redan. För övrigt har det varit en riktigt solig och helt underbar vårdag och den första lunchen vid älven är avklarad. Mys.

Och resan till Göteborg är nu bokad. Fanns nästan inga platser, så blir först på torsdag den 28/4 som man kommer dit. Men det ska bli fint att komma ner, för jag saknar er alla.

Och Atreyo hade det lite tufft på bortaplan med Sonny och Dexter. Ingen rast, ingen ro.

Men tack, Thomas, Lukas, Anna och Simone för en mycket trevlig kväll!

Var hos läkaren idag för att stämma av lite om hur jag mår och så. Och jag är så sjukt glad över att kunna säga att jag mår bättre och att jag verkligen menar det. För det är så enormt stor skillnad på hur jag mår nu och hur jag mådde då jag kom hem för 9 veckor sedan. För då kändes det verkligen som att jag aldrig någonsin skulle bli pigg och glad igen. Och jag trodde att vakna nätter, ångestattacker, oro, nedstämdhet samt allmän trötthet, skulle förbli min vardag.

.

Men nu, efter många veckors sjukskrivning och ett lugn här hemma i norr, så kan jag verkligen säga att jag mår bra. För nu kan jag äntligen sova på nätterna, jag kan känna att jag vill göra saker, jag kan skratta, jag kan hantera måsten, jag orkar träffa mer folk, jag känner att jag vill träna igen och jag är framför allt så mycket lugnare som person. Och jag är så glad för det. Och jag har nog aldrig uppskattat att må bra så mycket som nu. Så jag vet faktiskt inte hur jag ska tacka alla nära och kära som ställt upp för mig så mycket. Men jag är enormt tacksam, det hoppas jag ni förstår.

.

Långprommis runt vackra älven också. Gillar att gå där, finns inget mer rofyllt än det.

.

HOCKEY IKVÄLL! Men har ingen biljett, så blir att se hemma hos daddy istället. Men det blir bra det, då kan man gå till köket och göra något istället ifall nerverna håller på att ge vika. Det är värt.

.

Och denna dag har alltså innehållit solande på innergården, ett strömavbrott mitt på ljusa dagen, besök hos mormor, bäst middag och en spontanprommis till Lukas och Anna. Mycket, mycket värd dag.

Och nu hoppas jag på att våren fortsätter att prestera. Så ja, sol imorgon vore fint.

2 läsare/dag. Jag förstår att ni tröttnat på att kolla in här. Men jag tror att jag vill börja skriva igen. Så ni som vill - Ni är varmt välkomna tillbaka.

.

Och igår var det utgång som gällde. Och en väldigt oklar sådan. Vi gick ut på ett smockat Allstar, men vi kände typ ingen, så jag och Fia röjde på dansgolvet (?) istället, samt bekantade oss med två väldigt trevliga engelsmän i åldern 30+. Och sen gick vi hem efter en konstig, men lyckad kväll.

.

Och hela schtaaan hejar på svartgult (förutom några Luleå-supportrar då, som verkar ha missat att Luleå redan åkt ut).

Så ett STORT GRATTIS till er, Daniel och Åsa! Ni kommer bli världens bästa föräldrar.