SM-final

Gårdagens match var en pärs. Och jag hann väl få sisådär fyra hjärtinfarkter innan SAIK till slut tog hem segern. Men det var en match som innehöll ALLT - makalöst sällskap (däribland bästa Fia), en makalös egeninspelad låt "Det håller på att hända igen", en utrymning av arenan pga en rykande handske, fem stycken äckligt spännande perioder (där man slets mellan hopp och förtvivlan hela tiden) och viktigast av allt, så innehöll denna match - EN SEGER. Tack, för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0