Ida Rebecca Caroline

Nu har det sagts hejdå till alla nära och kära, så nu sitter jag bara och väntar på att klockan ska bli 20.30, så att jag och mamma kan bege oss till Bastuträsk för att invänta tåget mot södern. Och det kommer bli en lång och seg natt, ensam i en sittvagn. Så hör av er ifall ni har lite tid över, för det kommer jag att ha iaf... Såvida jag inte råkar somna direkt, vilket vore helt fantastiskt, men det känns väldigt otänkbart att jag kommer göra det eftersom att sova offentligt inte riktigt är min grej. Men har jag tur så slumrar jag in någon timme där på morgonkvisten. Det vore skönt.

Men vi hörs då.
Bye, bye.