Ida Rebecca Caroline

Fastän jag sitter helt själv på Arlanda denna alla hjärtans dag med en halvtorr ciabatta i min hand, så kan jag ändå säga att jag trivs. Tycker om allt detta folk i rörelse, doften av kaffe, se alla plan lyfta, kolla på alla andra människor och fundera på vad de har för mål och drömmar i livet. Och tittar jag till höger så ser jag en gigantisk tv som visar OS och jag tror till och med att jag såg en kändis. Det är rätt sjukt vad lite som krävs för att man ska känna sig rätt nöjd med sin tillvaro ändå.

Men till nästa års 14 februari så önskar jag faktiskt att mitt liv ser lite annorlunda ut. Skulle nog ändå vilja köpa det där gulliga kortet på Pressbyrån, en liten chokladask med svindyr choklad i hjärtformat eller nåt annat käckt och bara ge det till någon man är sådär äckligt förtjust i. Hm, det är tur att jag har ett år på mig.



Nu väntar gate 34. Men vi hörs.