What a wonderful day...
Vilken jävla dag alltså. Ursäkta språket, men är inte på mitt bästa humör nu alltså. Började dagen med att sova betydligt längre än vad jag hade tänkt, så klev upp och packade det sista, vägde väskan och insåg att den vägde på tok för mycket. Så efter otaliga försök att göra en någorlunda prioritering av vad som var nödvändigt att ha med sig och inte... (Jag menar, vissa kläder kanske kommer till användning någongång under de 5 kommande veckorna. Men vad f-n, jag har inte använt en tredjedel av plaggen på mer än ett år, så varför ska jag anvä'nda dem just nu? Äh. Skitsamma. De fick följa med ändå.) Bra Rebecca.
Hur som helst, sen beger jag mig till Intersport för att köpa ett par skor till mammsen. Och jag, tidsoptimist som jag är, så tar jag mig dit alldeles för sent, men tycker ändå att jag till slut står i god tid och väntar på bussen. Men inte räckte det tydligen. Nä, för de har tydligen ändrat busstidtabellerna till sommartiderna just idag. Helvetes, och den bussen jag borde ha åkt med hade redan åkt förbi. Så där står jag och inser att jag är helt körd. Men tacka vet jag räddaren i nöden som var Mickis, som kom och skjutsade mig till tåget. Vilken hjälte! Så jag hann med tåget i tid till slut. Men när jag kom till tågstationen så tänkte jag att det skulle ju vara gott med något att äta (hade varken ätit frukost eller lunch innan jag åkte), så jag går in på Pressbyrån, raffar åt mig det jag vill ha och ställer mig snällt i kö. Men nog fan är det en virrig jäkla pensinör framför mig som ska ha allt som man inte borde köpa en dag som denna. Så ingen mat hanns med att köpa där heller och jag fick svälta i ytterligare 3 timmar. Kul. Och inte nog med det. Hade två japanska högljudda ungar mittemot mig, varav en var iklädd vadderad Supermandräkt och en som satt och anföll mig med sina japanska hi tech-leksaker. Fantastiskt underhållande.
Men nu, på Arlanda, så har jag äntligen fått min mat. Och jag tror aldrig att någon mat har smakat så gott någonsin.Och sen blir det väl bara att se hur mycket övervikt jag ska betala. Det ser jag framemot.
Men ha det. Vi ses kanske snart i Skell? (Om nu inte planet blir kapat eller nåt.)
Puss.
Hur som helst, sen beger jag mig till Intersport för att köpa ett par skor till mammsen. Och jag, tidsoptimist som jag är, så tar jag mig dit alldeles för sent, men tycker ändå att jag till slut står i god tid och väntar på bussen. Men inte räckte det tydligen. Nä, för de har tydligen ändrat busstidtabellerna till sommartiderna just idag. Helvetes, och den bussen jag borde ha åkt med hade redan åkt förbi. Så där står jag och inser att jag är helt körd. Men tacka vet jag räddaren i nöden som var Mickis, som kom och skjutsade mig till tåget. Vilken hjälte! Så jag hann med tåget i tid till slut. Men när jag kom till tågstationen så tänkte jag att det skulle ju vara gott med något att äta (hade varken ätit frukost eller lunch innan jag åkte), så jag går in på Pressbyrån, raffar åt mig det jag vill ha och ställer mig snällt i kö. Men nog fan är det en virrig jäkla pensinör framför mig som ska ha allt som man inte borde köpa en dag som denna. Så ingen mat hanns med att köpa där heller och jag fick svälta i ytterligare 3 timmar. Kul. Och inte nog med det. Hade två japanska högljudda ungar mittemot mig, varav en var iklädd vadderad Supermandräkt och en som satt och anföll mig med sina japanska hi tech-leksaker. Fantastiskt underhållande.
Men nu, på Arlanda, så har jag äntligen fått min mat. Och jag tror aldrig att någon mat har smakat så gott någonsin.Och sen blir det väl bara att se hur mycket övervikt jag ska betala. Det ser jag framemot.
Men ha det. Vi ses kanske snart i Skell? (Om nu inte planet blir kapat eller nåt.)
Puss.
Kommentarer
Trackback
